Älskar när jag kan få inspirera andra! 

Mötte en vän, som har det turbulent. Berättade om mina upplevelser av denna workshop. Han blir den första som visar sig lyssna och då menar jag LYSSNA. HÖRA kan man ju göra, men lyssna med själen är något helt annat.

Han säger inte så mycket och vi skiljs åt. Nästa dag kommer ett sms. " Jag fick hjälp av tre fingrar. " Först begriper jag ingenting, men så förstår jag. HARA, tre fingrar under naveln! Han har, helt själv, funnit sin energipunkt och gensvar kommer direkt när du återuppväcker denna urkraft. Kraften gav honom modet att ta tag i en svår situation.

All Styrka till min Björnbroder   

Namasté

Efter lunchen, då den lördagen, fortsatte vi med än mer intensiva övningar. Mycket tårar och ilska fanns nog samlade hos oss alla. 

Jag går inte in på övningarna, då jag tror det är viktigt att den som ska gå kursen kommer " som ett oskrivet blad " eller hur jag ska uttrycka det.

Vi avslutade och resan hemåt började. På Essingeleden kände jag plötsligt en enorm trötthet och insåg att utan en sockerchock vore jag en dålig bilförare. Tog en milkshake och for vidare hemåt.

Vad hände sedan då? Oj, oj, MASSOR och det har då inte slutat än. 

Dagen efter var jag och en vän ute i skogen. Jag kände mer av alla eneriger och det kändes i min womb OCH hjärtat, tidigare var det bara i hjärtat.

Jag gråter massor och är ilsken på livets alla orättvisor.

Nåja, det har jag alltid varit, men nu känner jag verkligen URsinnet!! Ursinnet över hur människor och djur behandlas. Ursinnet över att jag inte har medel att göra MER! Men skillnaden ÄR att jag nu kan plocka fram KRAFTEN och agera, inte bara deppa ihop =)

Jag skrattar massor! Så det är verkligen ALLA känslor som vågar sig fram!

Att det blir en hel del tårar och ilska är nog inte underligt. Jag är trots allt över 50 och jisses vad man har stoppat undan... Jamsat med. Vänt kappan efter vinden. Varit konflikträdd och rädd att inte vara omtyckt av alla.

När det vinglar till, andas jag och känner hjärtat-womben och universum andas i samma takt. Allt blir stilla och jag kan ta ett lite klokare beslut.

Jag funderar även på detta med sexuell energi, vilket INTE är detsamma som erotik. Viktig skillnad där!

DEN energin är den vi har stängt för, både män och kvinnor!

Männen har ingen womb, men deras energicenter- HARA - sitter ca 3 fingrar nedanför naveln. ( Kvinnor utan en fysisk livmoder har kraftcentret kvar ändå <3 )

Om vi nu-generellt-stängt/blockerat denna energi, skulle det kanske kunna vara EN anledning till sexmissbruk, våld inom sex osv? 

Ja, jag tror det! För det är en pusselbit vi saknar. Vi letar, vi längtar. Vi tror vi längtar efter sex-utlösning, men är det verkligen det vi ville ha? 

Visst vill vi nog alla ha en partner, närhet och intimitet och sex. Och med en partner som även han/hon funnit sitt kraftcenter, tror jag det är en gudomlig upplevelse!

Men vi ska även våga ta fram den energin i vår vardag, när vi behöver styrkan! Och det är där dessa övningar kommer in! Andas!!! Andas ner i ditt kraftcenter!

Uråldrig kunskap talar om kvinnor som andas tillsammans och uppnår orgasm, för att frigöra energi och arbeta med den. Intressant va!?

Namsté 

Tillbaka i cyberrymden, efter brott på Telias kabelhärvor.

När vi slutit cirkeln började övningarna. Först tog vi fram den maskulina energin, vår "krigare" som skyddar. Alla övningar var starka och mina tårar rann ofta, något som är ovanligt för mig, men så skönt! Jag såg tydligt för mitt inre, både krigaren och min andliga guide. 

Så väckte vi " Shakti ", den feminina vilda energien. Sedan " Bakti ", hon som är vän. Dessa sammanförde vi. Jag såg det som en svart och en vit orm som dansade upp från mitt rotchakra. 

Övningaran bestod i rörelser och andning. De flesta mycket fysiska och svetten rann. 

När vi sedan visualiserade och mediterade att vi reste ner i vår womb, kände jag först ett tryggt, varmt, mörker. Sedan kändes det som jag förflyttades upp i Universum, bland alla stjärnor, sedan fort ner igen i womben, som nu oxå var full med stjärnor. Insikten var att vi har hela universum och all kunskapen där och att vi är sammanlänkade. Något jag vetat länge, men nu blev det så tydligt.

Så var det dags att ta lunchpaus. Vi hade alla beställt rawfood, av underbara Zoria, som har cateringfirma mm. www.naturliglivssyn.wordpress.com   Maten var guddomlig! Trodde nog inte jag skulle hålla mig mätt på den, men inga problem och vilken energikick!!

Fortsättning följer...

Namasté

När jag, i lördags, åkte till workshop hos www.souljourney.se visste jag inte speciellt mycket om vad som skulle hända. Jag hade träffat Camilla, som leder kursen, en gång tidigare. Då kände jag att denna kvinna skulle jag våga lita på och faktiskt helt gå in i en process. Men det tog ändå ca ett år innan jag vågade mig iväg. Försökte få med någon väninna, men alla var upptagna. Var säkert en mening med det oxå.

SÅ, det startade med resan dit. Valet att köra genom stan ( köer och massor av trafik ) eller genom en 3 km lång tunnel ( panik ).....

Jag gav mig iväg tidigt. Under färden in till stan bestämde jag mig, det blir tunneln! Nu JÄKLAR! Försökte tänka mig den som en förlossningskanal. Första resan mot något NYTT!

Kom fram ganska mycket för tidigt. Mottogs dock med varma famnen och tog en kopp chailatte, satt mig på en skön plats och landade lite. Undertiden droppade det in fler deltagare och när alla var samlade, var vi - med Camilla - 13 Kvinnor, givetvis. Gudinnans heliga tal! 

( bilden hämtade jag hos www.awakeningthedivawithin.com )

Vi samlades i det underbara tempel som Camilla och hennes man skapat på deras gård. Framför ett vackert altare och med ett mindre altare i mitten av cirkeln, skapat för just denna dag.  Alla hade vi något med att placera där. Jag hade min kristallgudinna.

Sedan berättade Camilla om hur hon funnit sin väg, men känt att något saknades, tills hon fann denna uråldriga kunskap; WOMB WISDOM.

Vi slöt cirkeln och allting tog sin början. Fortsättning följer....

Namasté

I gårkväll åkte jag och tre kvinnor till vår magiska plats i skogen. Vi satt och pratade vid elden och så trummade vi. 

Satte mig på min älsklingsplats och trummade för att få svar på vad som felas min kropp. Det som genast dök upp var " obalans ". Sedan rann tårarna och jag gråter ytterst sällan...

Jag älskar trumman, jag älskar skogen och de svar, den läkning och energi jag får av dessa. 

Vi avslutade med att tacka platsen och for hemmåt i natten. 

Hemma hos en av kvinnorna drack vi te och kikade på foton vi tagit. Spännande! Fick massage på min onda nacke, av en av vännerna som är massör. Värken lättade, men det började hugga bak i ryggen på hö sida!

Funderade mycket på obalans.

Väl hemma klädde jag av mig och studerade kroppen. Mycket riktigt, höger höft är lägre än vänster.... 

Nu ska jag ta reda på hur jag kan fixa tillbaka balansen.

Namasté

Förvirrat funderar jag över min kropp-mitt tempel. Jag har förr struntat fullkomligt i kroppen, varit självdestruktiv samt tillfört ämnen som gör sig bäst på en soptipp ( om ens där, med tanke på miljön... ). 

Tyvärr är det först nu, på senare år, då kroppen börjar signalera starkt att den ej mår bra, som jag ändrat livsstil. 

Nåväl, det är det fysiska, men den psykiska delen hänger ju tätt samman! Vad har jag uitsatt mig för psykiskt, genom det fysiska. Jag talar sex här....

Jag har använt min kropp till att få det jag ville, trodde jag. Jag TRODDE att JAG hade kontrollen och makten och att jag faktiskt VILLE det jag gjorde. 

Tills för ungerfär fyra år sedan.

Sedan dess har jag bara haft ett förhållande och det bröt jag ganska omgående, då jag märkte att samma beteende var i antågande. 

Jag trodde jag tyckte om att GE, men hur var det nu med att FÅ oxå? Och GAV jag verkligen... Eller blev jag utnyttjad. Gränsen verkar hårfin! 

Nästa weekend ska jag på en workshop där det handlar om att bla rena dessa minnen.

Det kommer bli tufft! Men det är dax nu, att återta min kropp-mitt tempel! Dessutom är jag alldeles övertygad om att, då jag är klar med det gamla och verkligen städat ut allt, kommer nytt fräscht att kunna komma in!   

Namasté

I dag går det inte längre att låtsas. Låtsas att hösten dröjer.... Både långärmat och jacka.

Förvirrade Funderingar denna morgon, om partnerskap. Kärlek. gemensamma mål.

En del människor möter en Perfekt Partner. Vissa redan i unga år, andra senare. Men det är pusselbiten som fattas. 

Man har ett gemensamt mål. Eller man hjälps åt att nå varandras mål,med respekt, ödmjukhet och massor av Kärlek.

Möter alla den pusselbiten?

Uppenbarligen inte.

Just på hösten saknar jag min pusselbit. Trots underbara Vänner med samma intressen och tankar. Humor och Kärlek. Så saknar jag min Pusselbitspartner!

Kanske är det inte meningen i detta livet, att vi ska mötas. ( Ja, jag tror på reinkarnation. ) Ändå känner jag så starkt att Pusselbiten FINNS där ute någonstans.

Läste ett reportage om Kärlek på ålderns höst. Så än finns där hopp.

Har Du mött din Pusselbit?

Namasté